Xiphophorus nezahualcoyotl – Northern Mountain swordtail

När man ser bilder på den hektiska och avgastyngda Mexikanska staden Nezahualcoyotl är det svårt att tänka sig att den lånat sitt namn till en så gracil och elegant fisk som Xiphophorus nezahualcoyotl, och så är heller inte riktigt fallet. Båda är uppkallade efter en kung som regerade över Texcocanfolket på 1400-talet. Namnet betyder ”hungrig räv” men i akvariet märks inget av detta. När fisken importerades till hobbyn första gången 1964 kallades den först Xiphophorus montezumae Hamburg 64 och beskrevs under sitt nuvarande namn 1990.

Det är en liten svärdbärare, där både hane och hona håller sig inom sex centimeter exklusive svärdet. Hanens ryggfena är mer anmärkningsvärd än hos de flesta svärdbärare och han är relativt mild i sin uppvaktning av honan så det går att hålla dem parvis.

I naturen återfinns den i Rio Tamasi i San Luis Potosi i Mexico, en relativt snabbflytande flod. Fiskarna föredrar en något lägre temperatur på tjugo och några grader om möjligt. Undvik höga halter av nitrat och för syrefattigt vatten. Den är ovanlig i hobbyn, så den är väl värd att lägga vantarna på om ni skulle se den någonstans.

Oreichthys sp. ”High Fin”

Denna obeskrivna barb från Assam i nordöstra Indien dyker upp då och då i akvarieaffärerna. Ibland kallas den Oreichthys umangii, men det är inte ett vedertaget latinskt namn, utan ett namn som dök upp i en akvariebok 1995 för att hedra Kishori Tekriwals son Umang. Det vanligaste namnet i svensk handel är Oreichthys sp. ”High Fin” och det är också på detta sätt fisken främst skiljer sig från de övriga två beskrivna arterna av Oreichthys, den har en större och högre ryggenfena, och även ett rundare, annorlunda huvud.

I naturen återfinns fisken i diken, dammar och strömmar, och i akvarium är de en lättskött och fredlig art. De uppträder lugnt även mot fiskar mindre än de själva i storlek, och accepterar såväl torrfoder som de vanligaste frysfodren. På nätet nämns 2,5 cm som maxstorlek, men de jag har hemma är närmare fem cm. Ett neutralt till svagt surt vatten är att rekommendera.

1893 reste Mary Henrietta Kingsley till Gabon och Kongo. Hon var den första europeen att någonsin besöka dessa länders mest avlägsna områden. I området runt Kongofloden samlade hon in en mångfald av insekter och sötvattensfiskar för Brittiska Museets räkning. En fisk som hon förde tillbaka till Europa var den klätterfisk som senare uppkallades efter sin upptäckare, Ctenopoma kingsleyae.

Ctenopoman är en anabantoid som når en maxlängd på cirka 20 centimeter. Den uppvisar inga tydliga könsskillnader och är fredlig sinsemellan. Som de labyrintfiskar de är har de ett speciellt andningsorgan som gör det möjligt för dem att andas atmosfäriskt syre, och så länge de är fuktiga kan de utan svårigheter förflytta sig på land genom att knycka på fenorna och kroppen. I naturen återfinns den i vattendrag i skogsområden från Senegal till Kongofloden i västra Afrika. Kärt barn har många namn, och några lokala namn är: Tetepleki (Ghana), Ekiki (Nigeria) och Diakhandié (Senegal).

1999 flyttade den första gruppen kingsleyae in på Akvarielagret och levde i lugn och ro i ett sexhundraliters akvarium. När Gabbi var i Afrika passade några fan av malawiciklider på att förvandla ctenopomornas akvarium till en stenhög som skulle efterlikna en rift lakesjö. Klätterfiskarna fick snällt flytta till akvariet bredvid. Lika tålmodigt klättrade alla tolv tillbaka varje natt, och varje morgon hittade personalen sitt nya ciklidakvarium bebott av mycket nöjda Ctenopomor.

För den som blir nyfiken på den kvinnliga upptäcksresanden så rekommenderar jag Signe Höjers bok ”Mary Kingsley” som jag själv fick rekommenderad av Erik Åhlander för många år sedan.