Navigering
- Om oss
- Mötes program
- Utställningar
- Storauktion
- Artiklar
- KluBAKtuellt
- BAK´s styrelse
- BAKlioteket
- Råd och tips
- Bra länkar
- Information in english
Medlemmarnas sidor
- Medlemmarnas startsida
- Forum
- Fotosidan
´
Olas historia
eller
The World According to Ola
Inledning
Jag har blivit ombedd att skriva om akvaristikens historia från stenålder
till rymdålder. När jag sade ja till uppdraget så insåg jag nog inte
vilket arbete som måste ligga bakom ett sådant projekt. Framför allt sa
insåg nog inte Cathrin vad som komma skulle. Jag räknar med att jag
kommer att återkomma under hela år 2000 med berättelser från det
förgångna. (Vilket drömläge för en redaktör! (Cathrins kommentar).
Det är svårt att skriva akvaristikens historia utan att ständigt anknyta
till den historia som vi har lärt oss i skolan, eftersom det i allmänhet
har varit akvarister som lett utvecklingen på många områden, både
avsiktligt och oavsiktligt. Detta gör det också lättare att placera
olika utvecklingsstadier kronologiskt riktigt.
Den historia jag kommer att presentera skiljer sig avsevärt från såväl
den vanliga historieskrivningen som den akvaristiska historia som brukar
presenteras i akvarielitteraturen. Detta beror dels på nya arkeologiska
rön som ännu inte fått offentlighetens ljus på sig, dels på att man
tidigare helt enkelt inte korrekt lyckats tolka de lämningar och
skrifter som våra förfäder efterlämnat till oss i vår tid. Jag har efter
lång tids forskning och många vedermödor äntligen lyckats att bringa
klarhet i många frågor som tidigare legat obesvarade. Bland annat så
vill jag visa på att det första akvariet faktiskt inte alls fanns i
Kina, som envist hävdas i all litteratur, utan i Sverige, märkligt nog
faktiskt i Tyresö, långt tidigare.
Mitt arbete är uppdelat kronologiskt, d.v.s. det börjar strax efter det
att isen lämnar vårt land och tar sig sedan framåt i tiden. Som all
historisk litteratur så omfattar tiden från 800 e.Kr. merparten av
arbetet, en helt oproportionerlig fördelning med tanke på att tidsrymden
innan omfattar omkring 11 000 år. Detta beror naturligtvis på att det
före denna tid inte finns något skrivet material att utgå ifrån.
Del 1. Stenåldern, alltings begynnelse.
Det vi idag kallar stenåldern började i Sverige när de första
människorna följde den krympande inlandsisens spår. Den sträcker sig
fram till bronsåldern som startade c:a 2000 år f.Kr. Det är alltså en
tidsrymd på över 8000 år som vi idag klumpar ihop till en "ålder".
De första svenskarna kom söderifrån och livnärde sig på jakt, fiske och
det de kunde samla i naturen.
Det finns inga som helst tecken på att de skulle ha fört med sig någon
akvaristisk kultur, och det finns inte heller något som visar på något
sådant i övriga Europa eller Asien heller. Det var alltså en helt
ickeakvaristisk värld som dessa första invandrare levde i, och så skulle
det förbli fram till för 6000 är sedan.
Skålgropstenar
Det första tecknet på fiskhållning som man kan hitta är de
"skålgropstenar" som vid den tiden förekommer lite överallt i landet.
Med skålgropstenar avses större stenar som har en mängd små gropar som
är urholkade i ytan. Dessa stenar har enligt tidigare historieskrivare
varit avsedda för någon slags avgudadyrkan; man ska ha offrat mat och
liknande i de gropar som är urgröpta i stenen. Ett bevis för detta
skulle vara att man har funnit spår av djurfett i groparna, vilket
skulle tyda på religösa offerriter.
Detta är naturligtvis helt fel.
Bollmorastenen
Alla dessa stenar är bara misslyckade försök att kopiera den berömda
Bollmorastenen. Här har vi inte en mängd gropar, utan bara en större
grop mitt i toppen på stenen. Volymen på denna urgröpning är c:a 50
liter, vilket mer än väl räcker till att hålla fisk i om man sköter
vattenbytena ordentligt. De arkeologiska fynd man gjort i samband med
undersökningarna av Bollmorastenen visar att det faktiskt var Nissöga
som förmodligen var den första akvariefisken. Detta visar på att det
åtminstone har förekommit Nissöga i Tyresö, vilket några BAK-are
betvivlat efter sommarens bravader.
Fynden av fett kan förklaras med att det i stenen finns en liten spricka
där vattnet kan ha sipprat ut. Denna har man förmodligen försökt att
täta med något slags tjockt fett. Man hade ju inte tid att vänta 5950 är
på att silikonlimmet skulle uppfinnas.
En mycket märklig och lustig detalj är att Bollmorastenen stod på exakt
samma plats där Bollmora föreningsgård ligger idag. Tänk på det när ni
går på mötena, att det är historisk mark ni beträder.
Idag är Bollmorastenen tyvärr försvunnen. Under byggnationen av
föreningsgården så saknades detta ovärderliga historiska monument helt
plötsligt till alla akvariehistorikers förfäran. Det har gått rykten om
att den har varit synlig i Haninge, men några bevis för detta har ingen
lyckats prestera.
Den första akvaristen.
Vem var nu den förste akvaristen, och varför kom han eller hon just vid
den här tiden?
Med all säkerhet uppkom seden att hålla fisk i samband med konsten att
bruka jorden. Jordbruket innebar en revolution för den tidens människor.
Jägarsamhällena var ständigt tvungna att flytta efter de villebråd som
man jagade. I och med jordbruket och husdjurshållningen så fick man
möjlighet att bygga upp samhällen som var bofasta på samma plats en
längre tid. Detta gjorde det möjligt att sköta fisken kontinuerligt
under ordnade förhållanden. Naturligtvis hade man studerat fisk i
naturen tidigare, men det är först nu när jägaren blir bonde som man kan
säga att akvaristiken grundas.
Det finns tecken som tyder på att det var just denna längtan att hålla
och sköta fisk som tvingade fram jordbrukssamhället. Varför skulle man
annars anstränga sig att utveckla denna ganska ansträngande livsstil?
Befolkningen var liten och tillgången på vilt var god, så det gick
förmodligen att leva ganska gott på jakt och fiske. Den enda rimliga
förklaringen är att man helt enkelt ville bli akvarister.
Det är också under denna tid som begreppet "det är fult att inte ha en
sten med hål i som man kan ha för att hålla och sköta fiskar i"
uppkommer. Uttrycket faller dock snart i glömska på grund av att det
blir för långt att säga på ett naturligt och otvunget sätt. Det kommer
ändå ständigt att återkomma i annan tappning åtskilliga gånger under
historiens gång.