WWW.BOLLMORAAKVARIEKLUBB.ORG
            I Samarbete med Djur & Sånt Tyresö Centrum
 

Olas historia
eller
The World According to Ola

Inledning

Jag har blivit ombedd att skriva om akvaristikens historia från stenålder till rymdålder. När jag sade ja till uppdraget så insåg jag nog inte vilket arbete som måste ligga bakom ett sådant projekt. Framför allt sa insåg nog inte Cathrin vad som komma skulle. Jag räknar med att jag kommer att återkomma under hela år 2000 med berättelser från det förgångna. (Vilket drömläge för en redaktör! (Cathrins kommentar).

Det är svårt att skriva akvaristikens historia utan att ständigt anknyta till den historia som vi har lärt oss i skolan, eftersom det i allmänhet har varit akvarister som lett utvecklingen på många områden, både avsiktligt och oavsiktligt. Detta gör det också lättare att placera olika utvecklingsstadier kronologiskt riktigt.

Den historia jag kommer att presentera skiljer sig avsevärt från såväl den vanliga historieskrivningen som den akvaristiska historia som brukar presenteras i akvarielitteraturen. Detta beror dels på nya arkeologiska rön som ännu inte fått offentlighetens ljus på sig, dels på att man tidigare helt enkelt inte korrekt lyckats tolka de lämningar och skrifter som våra förfäder efterlämnat till oss i vår tid. Jag har efter lång tids forskning och många vedermödor äntligen lyckats att bringa klarhet i många frågor som tidigare legat obesvarade. Bland annat så vill jag visa på att det första akvariet faktiskt inte alls fanns i Kina, som envist hävdas i all litteratur, utan i Sverige, märkligt nog faktiskt i Tyresö, långt tidigare.

Mitt arbete är uppdelat kronologiskt, d.v.s. det börjar strax efter det att isen lämnar vårt land och tar sig sedan framåt i tiden. Som all historisk litteratur så omfattar tiden från 800 e.Kr. merparten av arbetet, en helt oproportionerlig fördelning med tanke på att tidsrymden innan omfattar omkring 11 000 år. Detta beror naturligtvis på att det före denna tid inte finns något skrivet material att utgå ifrån.

Del 1. Stenåldern, alltings begynnelse.

Det vi idag kallar stenåldern började i Sverige när de första människorna följde den krympande inlandsisens spår. Den sträcker sig fram till bronsåldern som startade c:a 2000 år f.Kr. Det är alltså en tidsrymd på över 8000 år som vi idag klumpar ihop till en "ålder".
De första svenskarna kom söderifrån och livnärde sig på jakt, fiske och det de kunde samla i naturen.
Det finns inga som helst tecken på att de skulle ha fört med sig någon akvaristisk kultur, och det finns inte heller något som visar på något sådant i övriga Europa eller Asien heller. Det var alltså en helt ickeakvaristisk värld som dessa första invandrare levde i, och så skulle det förbli fram till för 6000 är sedan.

Skålgropstenar

Det första tecknet på fiskhållning som man kan hitta är de "skålgropstenar" som vid den tiden förekommer lite överallt i landet. Med skålgropstenar avses större stenar som har en mängd små gropar som är urholkade i ytan. Dessa stenar har enligt tidigare historieskrivare varit avsedda för någon slags avgudadyrkan; man ska ha offrat mat och liknande i de gropar som är urgröpta i stenen. Ett bevis för detta skulle vara att man har funnit spår av djurfett i groparna, vilket skulle tyda på religösa offerriter.
Detta är naturligtvis helt fel.

Bollmorastenen

Alla dessa stenar är bara misslyckade försök att kopiera den berömda Bollmorastenen. Här har vi inte en mängd gropar, utan bara en större grop mitt i toppen på stenen. Volymen på denna urgröpning är c:a 50 liter, vilket mer än väl räcker till att hålla fisk i om man sköter vattenbytena ordentligt. De arkeologiska fynd man gjort i samband med undersökningarna av Bollmorastenen visar att det faktiskt var Nissöga som förmodligen var den första akvariefisken. Detta visar på att det åtminstone har förekommit Nissöga i Tyresö, vilket några BAK-are betvivlat efter sommarens bravader.
Fynden av fett kan förklaras med att det i stenen finns en liten spricka där vattnet kan ha sipprat ut. Denna har man förmodligen försökt att täta med något slags tjockt fett. Man hade ju inte tid att vänta 5950 är på att silikonlimmet skulle uppfinnas.
En mycket märklig och lustig detalj är att Bollmorastenen stod på exakt samma plats där Bollmora föreningsgård ligger idag. Tänk på det när ni går på mötena, att det är historisk mark ni beträder.
Idag är Bollmorastenen tyvärr försvunnen. Under byggnationen av föreningsgården så saknades detta ovärderliga historiska monument helt plötsligt till alla akvariehistorikers förfäran. Det har gått rykten om att den har varit synlig i Haninge, men några bevis för detta har ingen lyckats prestera.

Den första akvaristen.

Vem var nu den förste akvaristen, och varför kom han eller hon just vid den här tiden?
Med all säkerhet uppkom seden att hålla fisk i samband med konsten att bruka jorden. Jordbruket innebar en revolution för den tidens människor. Jägarsamhällena var ständigt tvungna att flytta efter de villebråd som man jagade. I och med jordbruket och husdjurshållningen så fick man möjlighet att bygga upp samhällen som var bofasta på samma plats en längre tid. Detta gjorde det möjligt att sköta fisken kontinuerligt under ordnade förhållanden. Naturligtvis hade man studerat fisk i naturen tidigare, men det är först nu när jägaren blir bonde som man kan säga att akvaristiken grundas.

Det finns tecken som tyder på att det var just denna längtan att hålla och sköta fisk som tvingade fram jordbrukssamhället. Varför skulle man annars anstränga sig att utveckla denna ganska ansträngande livsstil?
Befolkningen var liten och tillgången på vilt var god, så det gick förmodligen att leva ganska gott på jakt och fiske. Den enda rimliga förklaringen är att man helt enkelt ville bli akvarister.

Det är också under denna tid som begreppet "det är fult att inte ha en sten med hål i som man kan ha för att hålla och sköta fiskar i" uppkommer. Uttrycket faller dock snart i glömska på grund av att det blir för långt att säga på ett naturligt och otvunget sätt. Det kommer ändå ständigt att återkomma i annan tappning åtskilliga gånger under historiens gång.

Nästa del