En nygammal favorit,
Ancistrusmalen
Här är mina bästa tips för lyckad odling
Av Elisabeth Hallberg
Avelsdjuren
Leta efter unga malar, nyligen könsmogna ger bästa resultat. Undvik att köpa gamla (stora) hanar, dessa är inte lika flörtiga och leksugna som de yngre. Jag har fått bra resultat med en avelsgrupp bestående av en hane och två honor. Flera hanar slåss bara om reviren istället för att hushålla på krafterna, som ändå går åt till att "ruva" på äggen, och till att vårda ynglen innan dessa lämnar grottan. Hanen lämnar inte grottan under "ruvningen"-det är därför viktigt att han slipper konkurrens av andra hanar när han väl efteråt tar sig ut för att äta.
När ynglen har kläckts fram hänger de kvar i grottan och förtär sin gulesäck. Hanen fortsätter att vakta över dem och fläktar frenetiskt för att förse ynglen med syrerikt vatten och även för att hålla objudna gäster på avstånd. Under denna fas händer det att han sticker ut huvudet och snappar efter en matbit. Jag lägger mat utanför ingången så han kan ta om han vill. Men lämnar grottan helt gör han inte hur hungrig han än är. Tänk på det!
Gömslen/grottor
Oglaserade lerkrukor som du slår ut en skärva ur med hjälp av en hammare fungerar bra. Ställs upp och ner. En grotta per vuxen Ancistrusmal.
Klicka på bilden för större format. Tips:Limma gärna på ett "golv" under krukan av plexiglas, hindrar hanens viftande från att sänka ner krukan i gruset. Han måste ju säkras från att bli instängd! När man slår ut en bit ur en kruka ska man alltid slå inifrån. Foto Elisabeth Hallberg.
Hanarna verkar föredra höga grottor där de kan "hänga" raklånga från taket o ner. Jag använder även halva kokosnötskal med urborrat ingångshål till ynglen att gömma sig i. Fibrerna på skalets utsida äts upp av malarna.
Rötter är viktiga i inredningen, dels som gömslen, dels för att malarna äter på dem.Efter några års användning i malakvarierna har rötterna minskat betydligt i storlek ! Jag tror att träfibrerna behövs för att matsmältningen skall fungera. Jag ställer rötter från botten och upp mot sido och bakrutorna-eller hänger dem i rostfri tråd från täckglasen! Snyggt arrangemang i de flesta akvarier!
Det brukar vara lika mycket småmalar på rötterna, som på akvariets botten, varför man kan säga att rötter även ökar malarnas boendeyta.
Akvariet
Stor bottenyta är bra. Malarna har inget behov av höga akvarier. Temperatur 27 grader fungerar bra hos mig.
Inred med minst ett centimetertjockt lager akvariegrus, gärna sk.engelsk sjösten,(grus), då ett högt pH-värde verkar gynna odlingen och uppfödningen. Mina malar har också lite fin "sandstrand-sand"utlagd i ett av de bakre hörnen, de verkar som om de äter lite av den för den försvinner, och jag tillsätter ny vid behov.Det är av praktiska skäl som den fina sanden ligger i ett bakre hörn,den följer annars lätt med ut vid slamsugning av den främre halvan där matningen sker.Utan grus blir den bakteriefilm som kommer att bildas på botten skadlig för ynglen, genom att de sas.blir liggande i bakteriefilmen.
Plantera gärna växter i lerkrukor och ställ dem på lämplig plats i interiören om du har valt att ha ett tunnare gruslager.
Malarna vill inte ha för stark belysning, så mitt råd är att välja tex.cryptocoryner som trivs alldeles utmärkt även i mindre belysta akvarier.De äts inte heller så gärna av malarna.
Filtrering
Inga filtermattor! Inga motorfilter! De små malynglen tar sig in i mattornas porer och i motorfiltren och dör!
Jag använder endast luftdrivna skumplastfilter som "smutsmagneten" eller Tetras Billy -filter med skumgummipatron. Tillse att returvattnet leds tillbaks över ytan, "smutsmagnetens" plaströr förlänger du lätt med en bit plastslang. Småmalar tar sig in motströms lika bra som medströms. Två filter brukar kunna drivas med hög effekt av en luftpump och räcker gott till ett malakvarium.
Medinnevånare
Inga! Lugn och ro är mitt ledord vid all odling.
Tetror och andra små "oskyldiga" fiskar kan ställa till med stora problem när dom blir för närgångna på de små maskliknande malynglen. Apistogramma borelli som av misstag (!), kom in i min ena avelsgrupp, har dock vad jag vet inte ställt till det för malynglen, men jag vill inte rekommendera några medinnevånare. Hur borelligruppen kom in får ni veta i nästa tidning !
Foder
Räkmix,(hemlagad), fiskbullar, havregrynsgröt,(kokt på vatten-inget salt), fodertabletter typ Algae Wafers, brysselkål, flingfoder,(uppblött så det sjunker), fryst cyclops, färsk gurka,(en bit delad på mitten,sätt på tyngder så den sjunker!), du kan säkert komma på fler bra maträtter till dina malar !
Obs! Ancistrusmalar är utrustade med ett mycket långt tarmsystem för att kunna utvinna all näring ur mindre näringsrika födoämnen-jag matar därför aldrig mina ancistrusar med t.ex. röda mygglarver.Fiskbullar har jag använt i över tio år utan problem, så dom vågar jag rekommendera. Jag matar dock inte med dem mer än två gånger per vecka, och alltid i kombination med annat foder.
Malyngel ska ha mycket mat! Foto: Elisabeth Hallberg
Mycket foder, här äts det inte upp på de futtiga fem minuter som rekommenderas i böcker-glöm det! Malynglen måste kunna äta större delen av dygnet. Med två utsläppta kullar brukar det vara mängder av småmalar som skall ha mat. Du får göra delvattenbyten varje dag för att kunna ge dem en bra uppväxtmiljö!
Jag brukar låta två kullar gå kvar hos avelsgruppen, när den tredje kullen visar sig är det dags att fånga ut ynglen från första kullen osv.(inte helt lätt!). Detta för att minska på belastningen i akvariet och för att säkerställa att de nya små får mindre konkurrens och tillräckligt med plats runt "matbordet". Kanske gör populationsminskningen även att avelsdjuren uppfattar att det finns goda möjligheter för nya kullar att växa upp och därför leker oftare.
Om du har ett ledigt akvarium så tycker jag att du skall prova på att odla Ancistrusmalen!
PS. Jag har fått fram mitt första albinoyngel någonsin i en kull Ancistrus, båda föräldrarna är normalfärgade! Ynglet växer mycket långsammare än sina "normalfärgade" syskon, och ligger nu ungefär en kull efter i storlek.
Foto Erik Åhlander, klicka för större bild .
Det som i zoohandeln kallas för "Ancistrus" är i själva verket en mängd arter som alla är vetenskapligt mycket dåligt kända. Det rör sig troligen om flera släkten med sammanlagt minst 100, troligen flera hundra arter, varav mer än hälften fortfarande inte är vetenskapligt beskrivna. Gemensamt för de flesta är att de är ganska kompakt byggda, ofta kryptiskt prickiga loricariider som ofta påträffas bland stenarna i starkt strömmande vatten. Hanarna har ofta en mängd utväxter på huvudet, åtminstone under lekperioden. Hur många arter som förekommer i handeln, och hur många av dessa som är odlade, är inte känt. Fiskarna på bilderna är troligen inte av samma art som den art som Elisabeth Hallberg odlar.
Red, (E.Å.).