WWW.BOLLMORAAKVARIEKLUBB.ORG
            I Samarbete med Djur & Sånt Tyresö Centrum
 

Av Cathrin Dunger

Kapitel 2 - Vokalernas uttal

Kapitel 3 - Konsonanternas uttal

Kapitel 4 - Betoningen

Kapitel 5 - Namnens betydelse

Red. not: Denna artikel har några år på nacken, och vissa av de vetenskapliga fisknamnen  i artikeln har ändrats sedan den skrevs. ( Bl.a. zebrafisken och blå danio som nu åter heter Danio och inte Brachydanio.) Latinets grammatiska regler är dock tidlösa, så själva innehållet i artikeln påverkas inte av det. Ola

Som nybliven akvarist behöver man inte kunna fiskarnas latinska namn. Men ju mer intresserad man blir av hobbyn, desto mer märker man att man inte klarar sig utan att känna till åtminstone de vanligaste fiskarnas latinska namn. Ju mer avancerad akvarist man blir, desto troligare är det att man vill pröva på lite mer ovanliga fiskar. Då finns det inga svenska namn att tillgå och det finns inte heller någonting skrivet på svenska, utan man blir hänvisad till utländsk litteratur. Fördelen med att känna till de latinska namnen är att man har lättare att läsa utländsk litteratur och att prata med utländska akvarister. Man vet att man pratar om samma fisk.

Om en svensk använder namnet smycketetra och en tysk använder samma namn, fast på tyska (Schmucksalmler), så menar svensken Nannostomus marginatus, medan tysken menar Hyphessobrycon bentosi (ornatus), som vi i Sverige kallar rosentetra. En amerikan kallar Moenkhausia pittieri för diamanttetra, medan en svensk kallar samma fisk för brillianttetra.

Det var Carl von Linné som i sin Systema Naturae 1758 införde det geniala systemet att sammanfatta alla växt- och djurrikets arter i släkten, släktena i sin tur i familjer, familjerna i ordningar, osv. Alla fiskar inom samma släkte fick ett gemensamt släktnamn till vilket fogades ett artnamn. Varje fisk fick på så sätt ett dubbelnamn - ett släktnamn och ett artnamn. Artnamnet skrivs alltid med liten bokstav (även om det kommer av ett personnamn), medan alla större enheter skrivs med stor begynnelsebokstav, t.ex. Betta splendens.

Men tyvärr byter fiskarna namn ibland. Det beror på att forskningen går framåt, man får bättre undersökningsmetoder och man kommer underfund med att fiskar som först såg ut att vara väldigt lika, inte alls var så lika när man började granska dem närmare. Ett exempel på detta är släktet Danio. Från början ingick fyra arter i Danio-släktet - rerio (sebrafisk), albolineatus (blå danio), nigrofasciatus (prickdanio) och malabaricus (malabardanio). De tre första hade emellertid en kort ryggfena med 7-9 fenstrålar, medan malabaricus hade 12-15 fenstrålar i ryggfenan. Den senare fick behålla släktnamnet, medan de tre övriga fick det nya släktnamnet Brachydanio. Brachys är ett grekiskt ord som betyder kort och det nya namnet kom då att betyda "kort Danio", eller i överförd betydelse "Danio med kort ryggfena".

Zebrafisk, Danio rerio. Klicka för större bild.

Oftast väljs namnen efter något karakteristiskt i kroppsform, fenform, inre anatomi, färg eller levnadssätt. Det kan också vara hemlandets eller fyndortens namn, eller namnet på den som först hittade fisken eller namnet på någon viktig person som man vill hedra. Det förekommer också rena fantasinamn.

I Wikéns latinska lärobok står att: "De vetenskapliga namnen behandlas som latinska ord även när de är tagna från andra språk än latin. Den vetenskapliga växt- och djurnomenklaturens språk är alltså latin". Detta som svar på den ibland diskuterade frågan om man ska kalla fiskarnas namn för vetenskapliga eller latinska. Latin, är alltså svaret. I korthet är det så att släktnamnet väljs ur grekiska ordstammar, som dock omformas och behandlas efter latinets regler, medan artnamnet som regel är latinskt.

Ovanstående är bara en "kort" inledning och ett "försvar" för de latinska namnen. Det är alltså inte av snobberi som en del "svänger sig" med de latinska namnen. Det är faktiskt också kul att inte bara kunna uttala namnen rätt utan också att veta vad de betyder. När man väl blivit lite mer hemtam med latinet faller det sig ganska naturligt att också lära sig vad namnen betyder. Tänk bara på alla tipstävlingar som vi drabbas av på föreningsmötena, där det vimlar av latinska namn. Vet man att nigro betyder svart och fasciatus betyder randig, så kanske man direkt kan avgöra vilket av tre angivna alternativ som är den efterfrågade sebrafisken.

Efter kapitlen om uttal och betoning tänkte jag fortsätta med namnens betydelse, om inte latinet står er upp i halsen vid det laget.

Det finns olika praxis för latinskt uttal - det klassiska uttalet, det medeltida uttalet och det svenska humanistuttalet. Det är det senare vi använder oss av i Sverige. Nu är det tyvärr så att latin inte är så lätt att det följer några enkla regler, utan det finns massor med undantag. Vad jag kommer att ge i några artiklar framöver är endast en del generella regler.

Jag delar upp orden i stavelser så att de blir lättare att läsa. En accent (´) efter en stavelse betyder att stavelsen framför accenten ska betonas. Betoningsreglerna kommer inte förrän i kapitel 4, men eftersom jag ändå anger hur bokstäverna ska uttalas fonetiskt så är det lika bra att lägga till betoningen redan nu.

Kap. 2 - Vokalernas uttal

Först måste man veta vad vokaler är. Vokaler är "språkljud vid vilkas bildning luftströmmen från lungorna har fri väg genom svalget, munhålan och munöppningen". Har du tänkt på det någon gång när du uttalar vokalerna a,e,i,o,u,y,å,ä,ö? För att kunna uttala de latinska namnen rätt måste man också kunna skilja på hårda och mjuka vokaler.

Uttalet skrivs med kursiverad stil.

Men om man talar med en utländsk akvarist (t.ex. från Finland) så förstår han dig bättre om du uttalar U som O i Bosse.

I metallpansarmalens namn, Corydoras aeneus, ska A och E uttalas var för sig och med betoningen på första e:et, a e’ne us. Metallpansarmalens namn är för övrigt ett undantag hela det, för även ändelsen -eus, som jag återkommer till senare, är en avvikelse från de generella reglerna. (Wikén: Latin för botanister och zoologer)

ibland (i latinska ord) var för sig

som i Copeina (kå pe i’na)
och species (spe’ si es).

När EU står i slutet på ord uttalas E och U var för sig. Den ändelse vi vanligen ser är -eus, som uttalas med olika betoning beroende på vad ändelsen betyder i det aktuella fallet.

Här återkommer jag till metallpansarmalen, vars artnamn "aeneus" betyder "av koppar" eller "kopparfärgad".

Malawisläktet Trophe’us betyder "amma" eller "vakt" och det är väl något som är utmärkande för just dessa fiskar, som ju är munruvare. De vaktar ju verkligen sina yngel, eller man kanske t.o.m. kan säga att de "ammar" sina yngel, en form av amning i alla fall.

De förekommer oftast i ord med grekiskt ursprung.

framför konsonant



och även framför mjuka vokaler inuti ord

Ex. Cichlasoma (Sik la så’ma) och pelvicachromis (pel vi ka krå’ mis)

Ex. pulcher (pul’ ker), Echinodorus (E ki nå då’rus).

Det jag hittills beskrivit handlar om hur bokstäverna uttalas och är egentligen inte så svårt. Det mesta faller sig ganska naturligt och följer i stort sett våra svenska uttalsregler. Man säger oftast rätt utan att tänka. Några ord som jag ofta hör uttalas fel är Cichlasoma, Echinodorus, Xiphophorus.

De ska alltså uttalas: Sik la så’ma, E ki nå då’rus och Ksi få’få rus.

Metallpansarmalen en sista gång: aeneus är latinskt adjektiv och skall som tidigare sagts uttalas: a e’ ne us.

Ett ganska bra tips är att lägga betoningen på tredje stavelsen från slutet i alla flerstaviga ord.

Ofta beskriver namnet hur fisken ser ut. Hur fisken är tecknad är ju ett bra sätt att beskriva den. Att fisken är randig kan uttryckas på många sätt. Följande ord betyder att fisken är randig på ett eller annat sätt. Det kan också betyda bandad, streckad eller linjerad: tetrazona, fasciatus, vittatus, lineatus, marginatus, gramma.

Att fisken är försedd med en eller flera punkter eller prickar är också ett bra igenkänningstecken. Följande ord betyder prickig, med punkter eller liknande: punctatus, maculatus, guttata (droppe, nedstänkt), stigma (fläck, märke).

Antalet band eller prickar anges ofta: bi = 2, tri = 3, tetra = 4, penta = 5, sex = sex

Här följer nu översättningar på några av våra vanligare fiskar.

Danio albolineatus, blådanio. Klicka för större bild.