Navigering
- Om oss
- Mötes program
- Utställningar
- Storauktion
- Artiklar
- KluBAKtuellt
- BAK´s styrelse
- BAKlioteket
- Råd och tips
- Bra länkar
- Information in english
Medlemmarnas sidor
- Medlemmarnas startsida
- Forum
- Fotosidan
´
BAKTANKAR..
Jag kom att tänka på att det är en hel del gliringar man får utstå när man berättar för folk att man är med i en akvarieklubb.
Det är liksom inte riktigt ballt.
Men eftersom jag brukar vara stolt över det jag gör så ler jag bara så där moderligt tålmodigt när det pikas. Samtidigt är ganska många nyfikna och frågar vad vi brukar göra på mötena, eller som en vän uttryckte det "Så ni sitter där på mötena och pratar med era guppys, eller vad då?" Man berättar ju gärna hur kul vi har det, och vilka intressanta föredrag vi får lyssna på.
Häromsistens berättade jag för en vän att jag skulle lyssna på ett föredrag som bland annat handlade om hur man kan få fisken att leka.
Vännen föll ihop i hysteriska skrattparoxysmer och jag tog på mig mitt moderligt tålmodiga leende och väntade på en förklaring till vad som var så himla kul.
Så småningom kravlade sig vännen upp från golvet, torkade tårarna ur ögonen och frågade vad man kunde leka med en fisk. Kull? Gömma nyckel?
Mitt moderligt tålmodiga leende övergick i en lätt huvudvärk när jag, ganska tålmodigt dock inte leende, öste lite ur mitt oändliga hav av visdom över vännens skrämmande dunkla hjärnvindlingar och tänkte i mitt plågade inre "Åh jippi, jag sitter med en 30 årig tjej och talar om blommor och bin för fiskar. Kan det bli mer jobbigt?"
Samma kunskapsnivå visade en annan vän när hon trodde att pumpen i ett av akvarierna var en liten högtalare… "Får fiskarna höra på egen musik?"
Nå, alla kan ju inte ha samma intressen eller kunna samma saker. Och tack och lov för det.
När skulle jag annars få briljera??
Lena Rosén