Navigering
- Om oss
- Mötes program
- Utställningar
- Storauktion
- Artiklar
- KluBAKtuellt
- BAK´s styrelse
- BAKlioteket
- Råd och tips
- Bra länkar
- Information in english
Medlemmarnas sidor
- Medlemmarnas startsida
- Forum
- Fotosidan
´
Rangordningens betydelse hos fiskar
Det finns bokstavligen hundratal produkter tillgångliga för att hjälpa
akvaristen att producera större, friskare och mera färggranna fiskar.
Man kan ofta uppnå samma resultat bara genom att förstå betydelsen av
fiskens sociala förhållanden i akvariet.
En social rangskala
Låt oss tänka oss ett akvarium fullt med nykläckta blå guramiyngel.
Inom ett par veckor har ynglen sinsemellan upprättat en rangordning allt
efter fiskarnas storlek. De fiskar som är störst kommer att hamna överst
på rangskalan och jagar ständigt sina mindre syskon. När ynglen är en
månad gamla kan de största vara mer än 10 gånger större än sina syskon
och då börjar kannibalismen att bli ett problem, d v s då börjar de
större att äta upp sina mindre syskon. Visserligen kan skillnaden i
storlek också vara ärftligt betingad, men man har kommit underfynd med
att rangordningen spelar en betydande roll i sammanhanget.
Om man flyttar de största ynglen till ett annat akvarium med ändå större
yngel, så kommer de att tillhöra de lägsta på rangskalan i det nya
akvariet och de kommer att avstanna i växten ganska dramatiskt. I det
gamla akvariet kommer nu en snabb tillväxt att ske och efter en tid
kommer de mindre ynglen att bli lika stora som sina stora syskon, och
kanske t o m ändå större. Det är alltså ett klart samband mellan en
fisks storlek och dess position på rangskalan. För en akvarist innebär
detta sålunda att genom att hela tiden sortera ut de största ynglen och
endast ha likstora yngel i samma akvarium kan man få fram betydligt
större och friskare yngelkullar. Visserligen har uppfödare gjort så i
alla tider, men detta i huvudsak för att undvika kannibalism. Man har
inte tänkt på att det även skulle främja tillväxten hos ynglen.
Sexuell mognad
Ett intressant exempel på vad den sociala rangordningen kan ha för
betydelse på tillväxten kan man se hos levandefödare. Hanarna hos
svärdbärare, guppy och platy slutar att väx när de är sexuellt mogna, d
v s fiskarna växer endast när de är unga. Stora, sexuellt mogna hanar
kan faktiskt förhindra att yngre hanar mognar och så länge de är omogna
så växer de och blir större och större medan den största hanen som är
mogen har stannat i växten.
Om man har fem unga svärdbärarhanar i ett eget akvarium så kommer de
snart att upprätta en rangordning där den största fisken blir nr 1 och
kommer att dominera de andra. Den minsta blir nr 5 och hamnar längst ner
på skalan. Eftersom ingen större hane finns i akvariet som kan hindra
hans mognad, kommer nr 1 att bli sexuellt mogen relativt tidigt och vid
ganska liten storlek. När nr 1 nu blivit sexuellt mogen hindrar han nr 2
från att mogna, varför denne fortsätter att växa och blir så småningom
större än nr 1. Då först börjar nr 2 att mogna. Nu är det nr 3:s tur att
växa sig större än både 1:an och 2:an. På detta sätt fortgår det tills
alla fiskarna har vuxit upp och mognat. Nr 1, som var först och störst,
slutade som minst och lägst på rangskalan, medan lilla 5:an slutade som
störst och vackrast. Detta egendomliga system har den fördelen att varje
hane har chansen att en gång få vara dominant och eftersom det är den
störste hanen som har privilegiet att befrukta de flesta honorna kan
varje hane vara med om att befrukta så många honor han hinner under en
kort period när han är i sin bästa ålder.
Av detta kan man lära ..
För att få fram så stora hanar av levandefödare som möjligt kan man
hålla ett par lagom stora fullvuxna hanar tillsammans med ynglen. Ynglen
kommer därför inte att mogna förrän de har vuxit ikapp de redan
fullvuxna hanarna. Men man måste förstås vänta med att sätta in de vuxna
hanarna tills ynglen har blivit så pass stora att de inte blir uppätna
med det samma. Men man kan inte skjuta upp mognaden hur länge som helst
genom att manipulera med den sociala rangordningen – det finns en övre
gräns.
Om man prövar samma metod med indianplaty får man på köpet den effekten
att den gula och röda färgen på rygg- resp stjärtfenan blir starkare.
Jag har inte hört talas om någon som prövat metoden på guppyer, men det
finns inget som talar emot att det skulle fungera likadant, även om
kanske inte färgerna påverkas på samma sätt som hos indianplatyn.
Varning
Ett litet varningens ord kan vara på sin plats. Att hålla en fisk på den
nedre delen av rangordningen en längre tid kan göra fisken mer mottaglig
för sjukdomar. Detta visade sig i ett av mina egna akvarier när jag
studerade rangordningen bland gurami, svärdbärare och guppyer. När jag
hade bestämt fiskarnas position i rangordningen – det fanns en
rangordning för varje art – utbröt en epidemi av vitapricksjukan. Vid
närmare studium visade det sig att de underordnade fiskarna var helt
övertäckta med prickar, medan de dominanta fiskarna var praktiskt taget
helt prickfria.
Liksom en häftig temperaturförändring eller flera omflyttningar kan
försvaga en fisk kan en fisk som ständigt är utsatt för förföljelse av
större fiskar bli stressad. Men hur kan det komma sig att de också blir
mer mottagliga för sjukdomar? Det berodde i mitt fall inte på att de
större fiskarna förhindrade de mindre att äta. Jag hade tidigare sett
att de mindre fiskarna åt precis lika bra som de större. Det förhåller
sig så att precis som hos människan avsöndrar en fisk som blir stressad
en större del hormoner från binjurarna. Ett av dessa hormoner, cortisol,
har den effekten att den minskar tillväxten och försämrar fiskens
försvar mot sjukdomsframkallande organismer. Med sitt immunförsvar
nedsatt kan även den mest välfödda och välvårdade fisk bli
sjukdomsbenägen.
Ett sätt att minska det sociala trycket på fiskar på den nedre delen av
rangordningen är att förse dem med så många skyddande gömställen som
möjligt. Detta gör att många kontroverser kan undvikas och kan ge dem
någorlunda lugn och ro. Det kan även vara bra att sprida ut maten över
hela akvariet vid matningen så att även de mindre fiskarna törs komma
fram och äta. Det är ganska vanligt bland alla djur att de tenderar att
bli ilskna om fodertillgången är dålig eller om det serveras i en enda
klump som bara den tuffaste lägger beslag på.
En smula kännedom om det sociala mönstret i ett akvarium kan göra att
man får ut så mycket mer av sin hobby.
Cathrin Dunger
Ref: dr Edward I Pollak 1977 Tropical Fish Hobbyist