WWW.BOLLMORAAKVARIEKLUBB.ORG
            
I Samarbete med Djur & Sånt Tyresö Centrum
 

Texterna på bollmoraakvarieklubb.org  tillhör BAK och resp. upphovsman, och får användas för ickekommersiella ändamål om du anger källa. Bilderna på sidan får inte kopieras utan tillstånd från upphovsmannen.
 

Rangordningens betydelse hos fiskar

Det finns bokstavligen hundratal produkter tillgångliga för att hjälpa akvaristen att producera större, friskare och mera färggranna fiskar. Man kan ofta uppnå samma resultat bara genom att förstå betydelsen av fiskens sociala förhållanden i akvariet.

En social rangskala
Låt oss tänka oss ett akvarium fullt med nykläckta blå guramiyngel. Inom ett par veckor har ynglen sinsemellan upprättat en rangordning allt efter fiskarnas storlek. De fiskar som är störst kommer att hamna överst på rangskalan och jagar ständigt sina mindre syskon. När ynglen är en månad gamla kan de största vara mer än 10 gånger större än sina syskon och då börjar kannibalismen att bli ett problem, d v s då börjar de större att äta upp sina mindre syskon. Visserligen kan skillnaden i storlek också vara ärftligt betingad, men man har kommit underfynd med att rangordningen spelar en betydande roll i sammanhanget.

Om man flyttar de största ynglen till ett annat akvarium med ändå större yngel, så kommer de att tillhöra de lägsta på rangskalan i det nya akvariet och de kommer att avstanna i växten ganska dramatiskt. I det gamla akvariet kommer nu en snabb tillväxt att ske och efter en tid kommer de mindre ynglen att bli lika stora som sina stora syskon, och kanske t o m ändå större. Det är alltså ett klart samband mellan en fisks storlek och dess position på rangskalan. För en akvarist innebär detta sålunda att genom att hela tiden sortera ut de största ynglen och endast ha likstora yngel i samma akvarium kan man få fram betydligt större och friskare yngelkullar. Visserligen har uppfödare gjort så i alla tider, men detta i huvudsak för att undvika kannibalism. Man har inte tänkt på att det även skulle främja tillväxten hos ynglen.

Sexuell mognad
Ett intressant exempel på vad den sociala rangordningen kan ha för betydelse på tillväxten kan man se hos levandefödare. Hanarna hos svärdbärare, guppy och platy slutar att väx när de är sexuellt mogna, d v s fiskarna växer endast när de är unga. Stora, sexuellt mogna hanar kan faktiskt förhindra att yngre hanar mognar och så länge de är omogna så växer de och blir större och större medan den största hanen som är mogen har stannat i växten.

Om man har fem unga svärdbärarhanar i ett eget akvarium så kommer de snart att upprätta en rangordning där den största fisken blir nr 1 och kommer att dominera de andra. Den minsta blir nr 5 och hamnar längst ner på skalan. Eftersom ingen större hane finns i akvariet som kan hindra hans mognad, kommer nr 1 att bli sexuellt mogen relativt tidigt och vid ganska liten storlek. När nr 1 nu blivit sexuellt mogen hindrar han nr 2 från att mogna, varför denne fortsätter att växa och blir så småningom större än nr 1. Då först börjar nr 2 att mogna. Nu är det nr 3:s tur att växa sig större än både 1:an och 2:an. På detta sätt fortgår det tills alla fiskarna har vuxit upp och mognat. Nr 1, som var först och störst, slutade som minst och lägst på rangskalan, medan lilla 5:an slutade som störst och vackrast. Detta egendomliga system har den fördelen att varje hane har chansen att en gång få vara dominant och eftersom det är den störste hanen som har privilegiet att befrukta de flesta honorna kan varje hane vara med om att befrukta så många honor han hinner under en kort period när han är i sin bästa ålder.

Av detta kan man lära ..
För att få fram så stora hanar av levandefödare som möjligt kan man hålla ett par lagom stora fullvuxna hanar tillsammans med ynglen. Ynglen kommer därför inte att mogna förrän de har vuxit ikapp de redan fullvuxna hanarna. Men man måste förstås vänta med att sätta in de vuxna hanarna tills ynglen har blivit så pass stora att de inte blir uppätna med det samma. Men man kan inte skjuta upp mognaden hur länge som helst genom att manipulera med den sociala rangordningen – det finns en övre gräns.

Om man prövar samma metod med indianplaty får man på köpet den effekten att den gula och röda färgen på rygg- resp stjärtfenan blir starkare. Jag har inte hört talas om någon som prövat metoden på guppyer, men det finns inget som talar emot att det skulle fungera likadant, även om kanske inte färgerna påverkas på samma sätt som hos indianplatyn.

Varning
Ett litet varningens ord kan vara på sin plats. Att hålla en fisk på den nedre delen av rangordningen en längre tid kan göra fisken mer mottaglig för sjukdomar. Detta visade sig i ett av mina egna akvarier när jag studerade rangordningen bland gurami, svärdbärare och guppyer. När jag hade bestämt fiskarnas position i rangordningen – det fanns en rangordning för varje art – utbröt en epidemi av vitapricksjukan. Vid närmare studium visade det sig att de underordnade fiskarna var helt övertäckta med prickar, medan de dominanta fiskarna var praktiskt taget helt prickfria.

Liksom en häftig temperaturförändring eller flera omflyttningar kan försvaga en fisk kan en fisk som ständigt är utsatt för förföljelse av större fiskar bli stressad. Men hur kan det komma sig att de också blir mer mottagliga för sjukdomar? Det berodde i mitt fall inte på att de större fiskarna förhindrade de mindre att äta. Jag hade tidigare sett att de mindre fiskarna åt precis lika bra som de större. Det förhåller sig så att precis som hos människan avsöndrar en fisk som blir stressad en större del hormoner från binjurarna. Ett av dessa hormoner, cortisol, har den effekten att den minskar tillväxten och försämrar fiskens försvar mot sjukdomsframkallande organismer. Med sitt immunförsvar nedsatt kan även den mest välfödda och välvårdade fisk bli sjukdomsbenägen.

Ett sätt att minska det sociala trycket på fiskar på den nedre delen av rangordningen är att förse dem med så många skyddande gömställen som möjligt. Detta gör att många kontroverser kan undvikas och kan ge dem någorlunda lugn och ro. Det kan även vara bra att sprida ut maten över hela akvariet vid matningen så att även de mindre fiskarna törs komma fram och äta. Det är ganska vanligt bland alla djur att de tenderar att bli ilskna om fodertillgången är dålig eller om det serveras i en enda klump som bara den tuffaste lägger beslag på.

En smula kännedom om det sociala mönstret i ett akvarium kan göra att man får ut så mycket mer av sin hobby.

Cathrin Dunger

Ref: dr Edward I Pollak 1977  Tropical Fish Hobbyist