WWW.BOLLMORAAKVARIEKLUBB.ORG
            I Samarbete med Djur & Sånt Tyresö Centrum
 

 

BAKs öden och äventyr från 1968 - 1993
Sammanställda mitt i gassande högsommarvärme av Cathrin Dunger.
Jag vet inte om det är ett ålderstecken att det börjar bli roligt att se tillbaka på tider som varit. Det är ju inte första gången som jag tröttar ut er (?) med gamla minnen. Först var det samman-ställningen av vår klubbtidnings historia, sen var det The Snok-ålen Story och nu detta. För mig, som har varit med från början, är det hemskt kul att uppliva gamla minnen. Sen är det ju ett ganska bra sätt att fä något att skriva om i tidningen. Det är ju inte alltid så lätt att hitta på nya saker. Då får de gamla duga. Det här kommer alltså att bli en följetong ett tag framöver. Jag har försökt att fatta mig kort, men det är lättare sagt än gjort

1968, i februari, startade Bollmora Akvarieklubb. Klubbens förste ordförande hette Lennart Gustavsson. Redan första året anslöt klubben sig till riksförbundet SARF. Vid årets slut hade klubben 42 medlemmar. Medlemsavgiften var 25:- för seniorer och 20:- för juniorer (inkl tidskriften Akvariet). Den första torsdagen varje månad (utom under sommaren) har varit klubbens mötesdag ända sedan starten. Då, liksom nu, lyssnade man till föredrag. (En av föredragshållarna det första året hette Helmut Pinter, som har återkommit några gånger under årens lopp). Tipstolvor stod också på programmet.

1969-70. De följande två åren sjönk medlemsantalet något men verksamheten travade på.
1970 började en klubbtidning med namnet Akvariebladet att komma ut, men ganska oregelbundet.

1971 föddes klubbnålen med de korslagda fiskarna, som ritades av dåvarande kassören Inga Hillman. Den är fin, tycker jag, för den skiljer sig från andra klubbnålar, som oftast är runda knappar med en fisk på. Klubben gjorde ett besök hemma hos Bertil Forsberg i Farsta, en på den tiden välkänd fiskuppfödare.
 

1972 övertog Rolf Loberg ordförandeklubban. Jag, som besökte ett BAK-möte för andra gången, blev vald till sekreterare utan att några protester från min sida hjälpte. Men är man sekreterare till yrket, så föll det sig rätt naturligt. Bland verksamheterna detta år: limning av ett glasakvarium som hade börjat bli moderna då, två mysisutflykter i skärgården, studiebesök på Aqua Zoo på Västerlånggatan, studiebesök på ett av Södertälje Akvarieklubbs möten, samt ett PR-jippo på Trollbäckens fritidsgård, där vi visade en film med lek av ciklider och ett kampfiskslagsmål (live!). Vi hade tre hanar med oss och jag minns inte riktigt säkert om vi också hade en hona. Det tog lång tid innan slagsmålet kom igång, men det kom igång till slut. Till vårt försvar kan jag säga att fiskarna inte behövde slåss tills förloraren dog utan vi plockade upp förloraren innan det var för sent. Lekfilmen var inget som intresserade ungdomarna på gården, slagsmålet var mer i deras smak.

Sedan mars 1972 har klubbtidningen utkommit med 10 nr per år. De första 55 numren från 1972-77 gjordes av mig, Marianne Strömberg tog över 1977 och gjorde 30 nummer, Inga-Lill Janå gjorde tillsammans med Frank Lindgren 89 nummer mellan 1980-89, Roger Kaufmann gjorde 20 nummer mellan 1989-91. 1991 tog jag över igen att göra tidningen, som i mars 1992 utkom med sitt 200:e nummer. Detta jubileumsnummer hade ett mittuppslag med fyra sidor färgbilder med foton från ett antal roliga BAK-maskerader. Var rädd om det numret, ni som har det kvar, det gjordes i begränsad upplaga. I numren 200-203 kan den som är intresserad läsa en sammanställning av vad som passerat revy i tidningens spalter mellan 1972 och 1984.

1973 blev vi med klubblokal i Bergfotens skola. Vi delade den med Bosse Pettersson, Aqua Zoo. Men det blev en kort historia. Vi blev i stort sett utmanövrerade av Bosse och fann att på rådande villkor ville vi inte längre vara med. Andra aktiviteter under året: mysisutflykt med båt, nytt besök i Södertälje AF där vi lyssnade till Åke Westlund från Örebro AK (still going strong 1994) och så besökte vi Haninge Akvarieförenings första storauktion i gamla folkets hus i Handens centrum. Vi började med öppet hus och första gången var vi hemma hos mig. En julfest hade vi också i föreningsgården. Medlemsantalet var nu uppe i 53 stycken.

1974 skaffade vi en ny klubblokal på Myggdalsvägen 70 på cirka 50 m2. Vi tog ett lån på 3.000:- av en arbetskamrat till mig och köpte en järnställning och 40 akvarier. Lokalen målades och medlemmarna fick låna akvarier för odling. Vi hade ungdomsverksamhet tre kvällar i veckan, vilket var villkoret för att vi skulle få lokalbidrag från kommunen. Minst fem ungdomar per kväll måste vi ha, annars räknades inte mötet. Det var tungt och intresset ganska svalt bland juniorerna. Hasse Thorell var en eldsjäl i klubblokalen och när han ledsnade tog Bengt Andersson vid.
En mysisutflykt med Lasse Lundbergs båt kunde gå till som så: Lasse, iförd badbyxor, cyklopöga och snorkel, simmade efter mysis-stimmen och försökte jaga in dem i en egenhändigt tillverkad håv,
modell större. Alla sätt är bra utom de dåliga. Resultatet blev i alla fall mycket bra.

1974 var ett aktivt år. Vi delade ut flygblad för första gången och vi startade ett expresslotteri på 2000 lotter. Söder-Nyheterna skrev en artikel om BAK med bild på Hasse och mig i klubblokalen. Vi hade en populär julfest, signerad Hasse Thorell, med jultomte, julklappar, lotterier, gästartist och tecknade filmer. Medlemsantalet hade vid årets slut ökat till 74.
Vi behövde ju pengar till klubbkassan så jag föreslog att vi skulle köpa en penninglott varje månad. Sade och gjorde. På första lotten vann vi 50:-! Vi fortsatte några månader men så började egoisten i mig att protestera. Tänk om jag köpte en miljonvinst och gav bort den till klubben! Visserligen är ju en halv miljon inte fy skam det heller, men det far ju vara måtta på osjälviskheten. Jag började då att köpa två lotter samtidigt, en till klubben och en till mig själv. Men då uppstod ett annat problem - vilken skulle jag välja att behålla!? Jag försökte få min man Janne att välja ut en av lotterna, men när han vägrade insåg jag att det här klarade jag inte av i fortsättningen. Så det blev det inga fler penninglotter. Aldrig har jag varit så rädd för att vinna en miljon!

1975 tillträdde Bengt Andersson som ordförande. Vi lade om verksamhetsåret från kalenderår till verksamhetsår i ordets verkliga bemärkelse, dvs med slut den 30/6, då ju verksamheten på ett naturligt sätt ändå avstannar över sommaren. Vi startade också med separata möten för juniorer och seniorer. Juniorantalet hade ökat dramatiskt och en del medlemmar tyckte att det började bli lite väl stimmigt på mötena. Juniorerna träffades i fortsättningen dagen före seniorerna.
Sverre Sjölander, en av de bästa föredragshållarna vi har inom hobbyn, anmälde någon timme före ett möte att han skulle komma och hålla föredrag om fiskarnas beteende. Panik! Maj-Britt Andersson hade bara pratat med hans fru och frågat om han var intresserad av att komma till oss. Vi hade inte hört någonting ifrån honom så vi trodde inte att han skulle komma. Efter rundringning till medlemmarna lyckades vi samla ihop en någotsånär stor skara åhörare. Vi
lyckades också ordna en filmprojektor, eftersom Sverre hade en film med sig. Som tur var kunde han själv sköta projektorn..
Klubbtidningen fick en ansiktslyftning. Hittills hade omslaget va-rit vitt och prytts av en diskus. Från januarinumret 1975 (nr 29) var framsidan gul och pryddes av vårt klubbemblem, de korslagda fiskarna med BAK.

1976 var vi uppe i 133 medlemmar och vid julfesten det året deltog 100 personer på föreningsgården!
Vi ordnade ett extramöte om klubblokalens vara eller icke vara och det visade sig att klubbmedlemmarna ville ha den kvar. Så fick det bli. Vi sålde 3.000 expresslotter för att försöka finansiera den. . Vi fick en elräkning på 1.500:- som blev en chock. Vi trodde att el. ingick i hyran, men det gjorde den alltså inte. Vi lyckades dock ordna avbetalningskontrakt med elverket.
Det första vandringspriset instiftades för att utdelas till årets Klubbmästare i Fiskologi - en påfågelsciklid i kopparplåt på en bakgrund av kork. Den hänger på väggen hemma hos mig.
Vi sålde våra första BAK-tröjor. Tre medlemmar deltog i Riks-idrottsförbundets kurs PR i föreningen. Bengt Andersson, Carina Ibert och jag var ett i sammanhanget exotiskt inslag i den helt sport-dominerade församlingen. Vi kallades för guldfiskarna.

1977 deltog vi i vår första utställning, en Zoo-mässa i Ostermans marmorhallar vid Stureplan. Vi vann en resa till London som första pris för bästa monter.
Det var en stor upplevelse, både vad gäller samarbete och kamratskap. Ingen som var med den gången glömmer det i första taget. Vi ställde också ut ett par akvarier i Bollmoras bibliotek under 14 dagar lite senare under året.
1977 startade SASK (Stockholms Akvarieföreningars Samarbetskommitte), eller S(L)ASK, som jag försökte döpa gruppen till. Initiativtagare var Spånga-Bengt Sandgren, Det blev upptakten till en stimulerande samarbete de olika Stockholmsföreningarna emellan. Sven Fornbäck och jag har varit BAKs representanter sedan starten. SASK har stått som arrangörer för många ”Stockholms-träffar” och ett antal ”Utmaningar” under årens lopp. Utmaningen var en tävling mellan föreningarna i Stockholmsområdet – Bollmora AK, Botkyrka AS, Haninge AF, Spånga AF och Stockholms AF. Föreningarna turades om att vara värdar för ett gemensamt möte och ställe med tremannalag som tävlade i fiskkunskap om ett vandringspris. Värdföreningen gjorde frågorna.

Inga-Lill Svensson (numera Janå) övertog sekreterarjobbet. Medlemsantalet hade börjat sjunka och var nu nere i 96 stycken. Ordföranden ”lade av” på vårkanten och vice ordföranden Carina Ibert tog över klubban fram till årsmötet då jag övertog klubban för att inte släppa taget om den förrän 14 år senare. Klubbtidningen utsattes för ännu en ansiktslyftning. Från nr 50 hette den KIubBAK-tuellt. Namnet var resultatet av en omröstning bland medlemmarna. Andra namnförslag var: BAK-sidan, BAK journalen, BAKvariet, BAKom flötet. Efter 55 nummer tyckte jag att det räckte och lämnade över redaktörskapet till Marianne Krüger, numera Strömberg, eftersom jag tyckte att det räckte mer än väl att vara ordförande.

1978 var vi uppe i rekordantalet medlemmar: 137 stycken. Vi firade 10-årsjubileum och Carl-Erik Ericson, E-son kallad, en känd akvarieprofil från Örebro, och Ulf Paulsson, också från Örebro, höll föredrag. På den tiden sålde vi utan svårighet 300 lotter per möte. Vi startade också ett lönsamt automatlotteri på Domus och tjänade 2.000:- utan att behöva röra ett finger.

Skansens akvarium invigdes och SASK uppvaktade med en tjusig bukett. Jag var inbjuden i egenskap av ordförande i Bollmora. Närmare kungen av Sverige än så har jag aldrig varit.
Under påsken deltog vi i utställningen Husdjuren och Vi ute på Älvsjömässan och vann 1.000:- för snyggaste akvarium. Burken innehöll diskusfiskar tillhörande Sven Fornbäck (förstås).

Vi arrangerade vår första hempristävling. Det vinnande akvariet i specialklassen innehöll pirayor och domaren gav minuspoäng för att akvariet innehöll matrester, dvs några levande guppyer! Vi har försökt arrangera hempristävlingar i stort sett varje år. Det är ett bra sätt att aktivera medlemmarna och det är bra att få en utomstående att bedöma ens akvarium. Meningen är att man ska få ett protokoll med domarens bedömning så att man vet vilka anmärkningar man fått och kan rätta till dem.

Henry Alkelöws uppfattning ont hur domarna snokade i akvariet

1979 deltog flera medlemmar från Bollmora AK i såväl ungdomsledarsymposium som domarkurs, båda anordnade i Spånga. En av de medverkande ”lärarna”, Sune Holm, demonstrerade bl.a. sitt specialämne - akvarieinredning.

Vi deltog med fem akvarier på Zoo-mässan i BIVA-hallarna, där vi för första och enda gången hade ett saltvattensakvarium. Utställningarna började bli ett bra sätt att få pengar till klubbkassan. Men så är BAKarna speciellt duktiga på att sälja lotter.

Sven Fornbäck, Inga-Lill Janå, Frank Lindgren och jag åkte med Spånga AF till Köpenhamn 1979, där vi bl.a. handlade på Planteimporten och besökte Tivoli, förstås. Spånga AF gör en sådan resa varje år och den kan verkligen rekommenderas.
1979 var det dags för ny omröstning om klubblokalens vara eller icke vara. Två omröstningar gjordes för säkerhets skull vid två olika möten. Bristande intresse från medlemmarna och även brist på ungdomsledare var anledningen. Många ville att den skulle vara kvar
(de som inte hade gjort något för att hålla den igång), men resultatet av omröstningen blev ändå att lokalen skulle bort. Utrymning skedde en härlig höstdag i september. Några medlemmar från Haninge AF var med och hjälpte till för att de skulle överta en del av inredningen.
Vi tyckte att omsättningen av medlemmarna var ganska så stor och ville ha reda på varför. Vi skickade ut tidningen till 66 stycken före detta medlemmar med en enkät, där vi frågade varför de slutat i föreningen. Sju brev kom tillbaka med uppgift om att adressaten flyttat. Vi fick svar från 10 stycken. Av dessa svarade tre att de hade flyttat från orten och därför slutat i BAK. Tre hade tröttnat på hobbyn och skaffat andra intressen, två angav att de inte fick ut något av att vara med, en av dem var missnöjd med styrelsen. En annan hade inte tid pga sitt arbete och en hade fått sina fiskar uppätna av katten! Den vanligaste orsaken var alltså att folk hade flyttat från orten. Trots de relativt få svaren så tror jag ändå att anledningarna till att man slutat är ganska representativa i stort. Att katten äter upp fiskarna kanske ändå inte hör till det allra vanligaste.

1980. Medlemsantalet fortsatte att sjunka och var vid årsskiftet 1979-80 nere i 67 stycken. Många av juniormedlemmarna försvann när klubblokalen lades ner. Vi ordnade ett förrådsutrymme i Föreningsgården och hyrde ett litet källarförråd i Granängsringen för allt vårt utställningsmaterial.
Ett antal populära utflykter ordnades. Varje utflykt var ett äventyr i sig. Till Kolmårdens djurpark var vi 25 stycken tillsammans med Haninge AF och vi hade hyrt en minibuss. Gissa om jag var nervös när jag skulle hämta hem minibussen från uthyraren på Söder. Jag hade aldrig kört en dieseldriven bil och ändå mindre en buss. Men till Kolmården överlät jag ratten till Inga-Lill. När vi skulle in på delfinariet saknades en av HAF-juniorerna bland myllret av alla människorna utanför ingången. Ansvarig som jag var för utflykten stannade jag kvar utanför för att försöka hitta den borttappade. Gissa om jag blev förvånad (läs ilsken) när jag såg vem som kom ut efter föreställningen. Jo, den saknade ungen. Och jag som hade ordnat utflykten av egoistiska skäl för att jag ville se delfinerna.
Tjugofem medlemmar besökte Sune Holm, akvarieskaparnas Dior (Inga-Lills träffande beskrivning) där vi bl.a. fick se hans fantastiska tropikarium. Det var dock inte alla djur som snällt höll sig där de skulle, det kilade runt små ödlor bakom bokhyllor och sånt också. Vi gjorde också en utflykt till Skansens akvarium och till Riksmuseet. På Riksmuseet fick vi kika in bakom kulisserna på evertebratavdelningen. Där arbetar man bl.a. med systematiseringen av fiskarna. Det mest bestående minnet hos mig av detta besök är när vi gick runt bland de enorma valskeletten och kikade på dem i ljuset av tändstickor och cigarettändare. Elektriska systemet hade nämligen pajat.
I oktober fick vi en reBAKtör, Inga-Lill Janå. Inga-Lill presenterade sig själv som en barb: hon irrade fram och tillbaka utan att kunna ta vara på sig själv och så hade hon ju vatten över huvudet.

Hon var orolig att hon inte skulle kunna fylla en hel tidning med material. Vad hon inte visste då var att hon skulle få ihop så mycket material att det räckte för hela nio år, för så länge skulle hon komma att vara reBAKtör. Men vi ska inte glömma att hon hade mycket stor hjälp av sin sambo, numera make, Frank Lindgren, som var redaktör för Haninge Akvarieklubbs tidning HAFkvaristen. De redaktionella resurserna var med andra ord väl tillgodosedda.
Samma år skickade vi deltagare från BAK till ULK (ungdoms-ledarkurs) i Göteborg. Det var Akvariets Dag i Halmstad och det var då jag missade planet. Jag satt och pratade med en annan akvarist som också skulle dit. Vi hade trevligt men blev till slut irriterade över att vår avgång hela tiden senarelades. Vi blev oroliga att vi inte skulle hinna i tid. Till slut stegade vi ilsket fram till flygdisken och sa att nu ville vi komma iväg. Vi talade om vilken flight vi var inbokade på. Men det är ju det som går där, sa flygvärdinnan, och pekade upp i luften på ett plan som nyss hade lyft! Vi hade dock tur i oturen - det fanns två platser kvar på nästa flight som skulle gå om cirka en halvtimme. Vi behövde inte betala extra trots att det var vi själva som missat. Men lite för sent kom vi ju förstås.

När man pratar om sina älskade fiskar glömmer man både tid och rum

1981 ställde vi med en dags varsel upp med ett akvarium på Restaurang Dalen i Enskededalen. Restaurangen hade fisk på mat
sedeln under en vecka och tyckte att det skulle passa bra med akvariefiskar också. Dvs att titta på, inte att äta!

Det var Akvariets Dag i Stockholm igen i SASKs regi och BAK stod för kaffeserveringen. Tidskriften Akvariets grundare Edvin Brorson delade ut Akvariets Oskar till Skansens Jonas Wahlström för hans insatser för akvariehobbyn.
Vi tryckte upp 100 stycken BAK-rutedekaler till bilen med texten

De finns fortfarande att köpa om någon är intresserad.

Riksförbundet hade tidigare startat en odlingskampanj och fem BAK-medlemmar erövrade en bronsnål. Kampanjen gick trögt och Inga-Lill försökte få fart på odlandet med följande fiskerick i Klub-BAKtuellt (fiskerick = BAKs special

En kille vid namn Blå gurami
han gick i ett karmed en dam i,
så började han skumma
och ropa: ”Min gumma,
här ser du en gosse med kram i!”

Det här med limerickar var en fluga som spred sig även till andra klubbtidningar. En limerick är en vers som ska bestå av 5 rader. Den första raden ska sluta på ett ortsnamn och raderna 2 och 5 ska rimma på detta. Raderna 3 och 4 ska också rimma på varandra. Att det i BAK fick heta fiskerick berodde på att rimorden på Bollmora, Haninge, Tyresö mm tog slut. Det var inte bara limerickar som producerades, även verser i annan form. På aprilmötet hade medlemmen Ing-Marie Eriksson med sig dragspelet och vi sjöng egenhändigt diktade akvarievisor till ackompanjemang.

BAK har genom åren hållit en lite annorlunda profil än andra akvarieklubbar. Till stor del har det förstås berott på de många tjejerna i klubben. En period var fem av styrelsens sju deltagare kvinnor - både ordförande, sekreterare, kassör, redaktör och klubbmästare! Någon vitsade till det och kallade oss för Haninge AK, eftersom vi ofta gjorde saker tillsammans med Haninge AF. Av någon anledning tycks akvariehobbyn främst attrahera grabbar. Så icke i Bollmora.


1982, I början av året damp det plötsligt ned 5.000:- i klubbens kassa från kommunen. Lyckan blev dock kortvarig, pengarna hade utbetalats pga av ett missförstånd och måste tyvärr återbetalas.
Strömmingsryckning med åtföljande ärtsoppa och punch startade vi med hos mig på Muskö. Det blev sedan tradition i början på juni ett antal år. Vi började också med att erbjuda oss att ta hand om ett månadsmöte hos våra grannföreningar mot löfte att de återgäldade vårt besök och kom till oss senare. Först i tur var Nynäshamns Akvarieklubb. Det är ett bra sätt att få lite nya ideer.

Några år tidigare hade vi börjat spela bingo på mötena, något som en del föreningar fnyste föraktfullt åt. På sommaren 1982 satt jag på landet och funderade och gjorde om bingon till en variant med mer fiskanknytning - Fisko, som premiärspelades på septembermötet 1982. En annan programpunkt var BAK-läxan. Med KlubBAKtuellt följde ett löst blad med frågor om en speciell fisk. Grundtanken var att medlemmarna skulle plocka fram sina akvarieböcker och lära sig en fisk varje månad. Lapparna med de ifyllda svaren lämnades in på mötet. Hade man tur kunde man vinna något litet pris. Hade man otur (?) kunde man också bli förhörd på svaren.

I februari kom det 100:e numret av KlubBAKtuellt ut med Inga-Lill Janå som redaktör. Det pryddes av en 100-lapp. I mars kom det ut ett extranummer av KlubBAKtuellt med anledning av min 40-årsdag. Jag hade försökt hålla den hemlig men misslyckades snöpligen. Jag blev bokstavligen tagen på sängen tidigt på morgonen på min födelsedag när ett gäng BAK-are ringde på dörren. Utan att jag märkt det allra minsta hade ett gäng BAKare träffats i lönndom och haft mycket roligt på min bekostnad. Cathrinuellt blev det helt unika och mycket roliga resultatet av dessa träffar.

1983, fick vi en ny medlem vid namn Bosse Quiding, vars existens i Bollmora AK inte skulle passera helt obemärkt framöver. Vi lånade SARFs vandringsutställning till biblioteket i Trollbäcken under tre veckor och flyttade sedan över den till biblioteket i Bollmora. Syftet var att värva nya medlemmar, men några medlemmar nappade aldrig på betet. I februari gjorde vi en uppskattad utflykt till Spånga gymnasiums djuravdelning hos Ove Sandström, numera känd från TV:programmet Hur gör djur?. Jag tror att det var många av BAKs ungdomar som blev sugna att gå i den skolan efter det besöket.
Förtjänstmärken har delats ut till förtjänta medlemmar under flera år. Riksförbundet SARF har olika märken för 5, 10 och 20 års ideellt arbete. Nu tyckte vi att vi ville ha en alldeles egen nål och tog fram en förgylld BAK-nål, som numrerades. Den första gick till Stene Fornbäck när han avgick efter att ha varit bibliotekarie.

1984, sattes ett nytt vandringspris i omlopp. En fiskstaty skänkt av Bosse Pettersson, Aqua Zoo. Det fick vandra i tre år och sedan var det stopp. Det står numera hemma hos mig.
Tillsammans med SASK åkte ett gäng österut för att fira Helsingfors Akvarieförening som fyllde 40 år. De hade ordnat en jubileumsutställning och samtidigt passade de på att utmana oss på Finnkamp. I det svenska laget tävlade Marianne Strömberg, Stickan Andersson och jag. Sverige kom på andra plats, en poäng efter vinnaren.

Fiskmatstillverkning har blivit ett återkommande evenemang under åren. Första gången höll vi till hemma hos mig och för att vi inte själva skulle äta upp de läckerheter vi tillredde åt fiskarna startade vi med ärtsbppa och ostmacka åt kockarna själva. Strömmingsryckning på Muskö även detta år. Dåligt väder som vanligt och inte fick vi mycket strömming heller. Men vi hade kul vi ändå.
Utbytet med andra akvarieklubbar fortsatte. I oktober åkte sju BAKare till Örebro fram och tillbaka på kvällen - en sträcka på 45 mil tur och retur - och bjöd på ett som vi tror annorlunda möte för Örebroarna. Spånga AF och Nynäshamns AF tog hand om var sitt möte på våren.

1985, Det här året hade vi bl.a. besök av ett par hörvärda föredragshållare, S-0 Kullander från Riksmuseet och Åke Westlund från Örebro AK. BAK kom på andra plats i det första regions-mästerskapet som ordnades av SASK, där vi tävlade om ett nyinstiftat vandringspris. Vi gjorde ett par intressanta besök på Blidö ålodlingsstation och på Skansens akvarium. Därutöver hade vi förstås både strömmingsryckning på Muskö, fiskmatlagning och ett antal öppna hus hos medlemmarna. Öppna hus är ett kul sätt att träffas och få tillfälle att se hur andra har det i sina akvarier.

1986, var vi med på den första Djur- och Fritidsutställningen i Wasahallen under Trettonhelgen. Utställningen gav blodad tand och skulle bli ett återkommande evenemang, skulle det visa sig. Vid denna första utställning visade vi upp två 150-liters akvarier, ett med sällskapsfiskar och ett med Malawiciklider. När utställningen var över hade vi ett förstapris kvar i lotteriet. Klubbmedlemmar och funktionärer bland de andra utställarna tog lotter för glatta livet, men ingen vann. Någon (o)lycklig vinnare hade missat sin fina vinst. Korgen lottades sedan ut på ett månadsmöte och då vann Gunvor Krüger den till slut.
I ett nytt försök att värva medlemmar ordnade Bosse Quiding några roliga fiskaffischer som delades ut i affärer och sattes upp i portar och delades ut bland medlemmarna för vidare spridning.

Utflykter gjordes till Kolmårdens djurpark och Norsborgs vatten-reningsverk.
En poster med konstiga fiskar, som jag köpte till mig själv, gav iden till en teckningstävling i BAK. Det gällde att rita fiskar, men inte som de såg ut på riktigt utan såsom populär-namnet sa att de såg ut. Dvs en sax-fisk som såg ut som en sax, en pennfisk som en penna, etc. En hel mängd roliga teckningar lämnades in och de blev till en tavla i färg som nu är vandringspri för juniorer. Det kom in så många teckningar att de också räckte till en tavla i svartvitt.

1987, var det dags för deltagande i Djur och Fritidsutställning för andra gången. Den här gången hade vi två 350-liters akvarier med sällskapsfiskar respektive Malawiciklider. Och ett lotteri förstås.
Startade ett nytt vandringspris för KM i fiskologi, en tavla med en mycket fin blyertsteckning föreställande diskus och scalarer tecknade av en klubbmedlem som hette Ann Eklund. Det är den vi kämpar om nu. Bosse och Roger har två inteckningar var. Bosse är ute ur leken denna gång, men om vi låter Roger vinna så snor han tavlan för gott! Då tar han sin tredje inteckning och får därmed behålla tavlan. Men det ska vi väl inte låta honom göra, eller hur! Upp till kamp!

SARFs odlingskampanj väcktes till liv igen och Bosse Quiding valdes till odlingsgeneral. Brons-, silver- och guldmärken delades ut på löpande band.

Ett nytt och annorlunda vandringspris tillverkades av Conny Alkelöw och skänktes till klubben. SIK-priset (Sist i Klassen), även vanvördigt kallat Dojan.
Den utdelas som tröst till den som kommer sist i hempristävlingen.
Priset består av en fotbollssko, modell äldre och väl använd, men nyputsad, monterad på en lackerad ekplanka. Jag vet flera som inte skulle bli ledsna över att få förmånen att förvalta Dojan under ett år. Den är unik.

Vi undersökte möjligheterna att starta en studiecirkel om akvariefiskar. Vi fick avslag av Skolöverstyrelsen med motiveringen att kurser om smådjursskötsel inte är statsbidragsberättigade (undantaget katter och hundar). En studiecirkel får ej handla om skötsel av fiskar. Ett program av mer vetenskaplig karaktär skulle eventuellt kunna godkännas. En motion överlämnades till vårt riksförbund med begäran om hjälp med att ta fram ett sådant program.
På hösten 1987 delade vi ut 4.000 flygblad ”Vad gör Du på torsdag?”till hushållen i Bollmora. Vi inredde också ett vitrinskåp på nya föreningsgården i Bollmora centrum med information om BAK.

I december ordnades en BAK-vänd julfest hemma hos Cathrin då alla skulle ha kläderna BAK-fram och/eller ut och in. Jag kommer aldrig att glömma synen av mina BAK-vända klubbkamrater. Tjejerna såg ut som änglar med axelvaddarna fladdrande som änglavingar. Kennet Strömberg hade lyckats få på sig kostymen och skjortan bak-och-fram och ut-och-in och slipsen i nacken. Han hade dock haft vissa problem med skorna!
Inga-Lill och Frank mottogs med ett lätt buande när de kom i sina BAK-tröjor. Buar bäst som buar sist, tyckte Inga-Lill och Frank, för det tog lång tid för oss att fatta att de faktiskt hade BAK fram.

Till klubbens första hedersmedlem med livslång medlemsskap i BAK utsågs Frank Lindgren. Hedersbetygelsen fick han mottaga på julfesten. Han fick den egentligen i 60-årspresent men att det samtidigt blev en förlovningspresent gjorde den ju inte mindre värd. Frank och Inga-Lill firade nämligen både 60-årsdag och 10-årsjubileum med att förlova sig. Skulden till den förlovningen far allt BAK ta på sig som sammanförde de tu en gång i tiden.

1988,. Djur- och Fritidsutställning i Trettonhelgen för tredje gången, denna gång med tre akvarier. Utöver sällskaps- och Malawiakvarier hade vi nu ett akvarium med diskusar.
I februari firade vi 20-årsjubileum, då vi bl.a. visade en diabildserie om klubbens 20-åriga historia. Vi gästades av grannföreningarna och fick många fina presenter.
På marsmötet hade vi besök av en journalist och en fotograf från DN Syd, som skrev en artikel som uppmärksammades av ganska många, inte minst i övriga bekantskapskretsen.
I september ställde vi ut ett 100-liters akvarium i Trollbäckens bibliotek under en månad. Förutom de sedvanliga mysisutflykterna hade vi också fiskmatlagning, strömmingsryckning och öppna hus hos bl.a. fiskodlarna Jan Preveus och Sven-Åke Eriksson. BAK tog också sin första inteckning i det av SASK (Stockholms Akvarieföreningars Samarbetskommitte) instiftade vandringspriset i regions-mästerskapet mellan de olika Stockholmsföreningarna.

1989, Året började som vanligt med utställningen Djur och Fritid. Tre akvarier - sällskapsfiskar, Malawiciklider och diskus.
En maskerad med temat ”Akvariefisk” hölls hemma hos mig i i februari. Ni kan inte ana vad man kan klä ut sig till om man har fantasi och det finns hos BAKarna i rejäl dos: egyptisk munruvare i bästa beduinstil, tolfsalg - mycket snyggare än de jag har!, kolsten med växter och en riktig toppsnäcka, eldstjärt (jo minsann), Black Molly med vita-prick-sjukan åtföljd av ett rött yngel av svärdbärartyp (måste ha varit en mutation), kyssgurami, eldbuk, en Jack Dempsey som hade ihop det med en röd ciklid (hur den korsningen utföll vet vi idag), påfagelciklid, papegojfisk, fantomtetror, rödmunstetra - en snyggare sådan har jag aldrig sett -, skäggmal, fyr-ögonfisk, teleskopfisk och en slöjstjärt med tillhörande glaskupa. Det senare var ett riktigt skolexempel på hur lätt det kan uppstå syrebrist i ett så litet akvarium med stillastående vatten och ingen syretillförsel. Barbro visade alla tecken på syrebrist redan när hon kom och befriades omedelbart ur sitt fängelse.

Ställde ut ett 200-liters akvarium i Bollmora bibliotek och Cathrin gav en minikurs i akvariekunskap två gånger en dag under sportlovet.
BAK tog sin andra inteckning i SASKs vandringspris i regions-mästerskapet. En gästbok införskaffades där inbjudna föredragshållare och andra gäster förväntas skriva in sig i.
Under våren gjordes en del utflykter: studiebesök hemma hos Sven-Åke Eriksson i Hallonbergen. Han har så många akvarier hemma i lägenheten att han knappt får plats själv. Största akvariet fick han lyfta upp till husets andra våning med lyftkran in genom köksfönstret. Han är också en riktig baddare på att BAKa. Besök på Skansens akvarium och en resa till Norrköpings Akvarieaffär och Utopia i Kalmar gjorde vi också. Vid Kalmarresan övernattade vi hos Janne Åkesson i hans sommarstuga i Vetlanda. Vi gjorde också ett minnesvärt besök i Kleva gruva. Strömmingsryckning på Muskö blev det också, för en gångs skull i strålande väder.
När reBAKtören Inga-Lill aviserade att hon ville sluta gjorde vi en liten undersökning för att höra hur stort intresset var att ha kvar klubbtidningen i nuvarande skick. Röstetalet blev 28 mot 1 för att ha den kvar. Det blev Roger Kaufmann som tog över. Sedan dess har tidningen tryckts av Bernd Dinse på Haninge AFs kopiator.
I oktober 1989 gav sig Snokålen för första gången tillkänna. Han ställde frågor till alla styrelseledamöterna i nummer efter nummer av KlubBAKtuellt och gav dem elaka namn. Diskussionens vågor gick höga om vem denne Snokål kunde vara, men ingen lyckades lista ut det. Många misstänktes, men trots att han besökte flera möten och lämnade diverse spår efter sig, är han än idag (december 1994) inte avslöjad. (Se för övrigt artikeln The Snokålen Story i juninumret 1994).
I oktober deltog vi en Zoo-mässa i Globens annex med tre akvarier. Ansvarig för utställningen var Sven Kruger.
Ett gäng BAK-are stack iväg till Tyskland för att sondera den tyska akvariemarknaden som har åtskilligt att erbjuda intresserade akvarister. Den resan skulle komma att följas av flera visade det sig.

Julfestens tema var ”busungar” och BAKarna busade och roade sig på känt maner. Du som är lycklig ägare av KlubBAKtuellt nr 200 med en fotobilaga i färg (som utgavs i ett begränsat antal) kan skåda resultatet av BAKarnas påhittighet vid olika fester.

1990, Tyresö Idrottsblad frågade om vi var intresserade av att presentera oss i deras tidning som delas ut till alla hushåll i Tyresö. Det är klart att vi ville. Det gäller ju att synas så att alla akvarieintresserade vet att vi finns. Ett annat sätt att synas på är ju att delta i Djur- & Fritidsutställningen i Wasahallen. Det gjorde vi förstås även detta år. Det stora dragplåstret denna gång var en Theraps synspilum som Barbro lånat ut. Hanen var riktigt pampig och han hade en enorm knöl i pannan. Jag vet inte hur många frågor vi fick om varför han såg ut som han gjorde. Det är mycket bra att ha ett rejält dragplåster som gör att folk stannar till en stund och pratar.
Vårens stora samtalsämne var de s.k. positivlistorna. I Tyskland hade lagts fram ett lagförslag beträffande Washingtonkonventionens förbudslistor över hotade djurarter. De gällande listorna var s.k. negativa listor, dvs de djur som stod upptagna på listorna fick inte fångas eller hållas i fångenskap. Nu ville man istället göra ”positiv-listor”, som innebar att bara de djur som stod upptagna på listorna fick man ha i fångenskap. Alla andra var förbjudna utan undantag. Ett 30-tal akvariefiskar fanns på den föreslagna positivlistan. Det blev ett ramaskri bland alla akvarister och protestaktioner planerades. From 1993 skulle lagen börja gälla för alla EG-anslutna (som det hette då) länder. Idag vet vi att det hela rann ut i sanden. Och tur var väl det för det hela föll ju på sin egen orimlighet. Se bara på antalet arter som fanns i BAKs burkar vid den inventering som gjordes 1991 (se nedan).
Ett återkommande evenemang startade detta år - brännbollsturnering med korvgrillning och stövelkastning vid Alby friluftsgård. Strömmingsryckning på Muskö var det också och för en gångs skull var det både vackert väder och god tillgång på strömming.
Snokålens härjningar fortsatte hela året och var det givna samtalsämnet medlemmarna emellan. Många var misstänkta, en och annan lät sig falskeligen misstänkas, men säker på vem det kunde vara, var nog ingen.

Akvariets Dag arrangeras varje år av någon förening i landet (eller i Norden). I oktober 1990 var det vår tur att ta hand om arrangemanget. Planerna var att ordna någonting alldeles extra och det tror jag att vi lyckades med om vi ska tro på alla lovorden vi fick. Att få tag på en lokal i Stockholm med överkomliga priser visade sig vara stört omöjligt. Till slut hittade vi Skogshöjd i Södertälje och det visade sig vara ett lyckokast. Både för dom och för oss.

På julfesten, som hölls hemma hos mig, var temat denna gång ”ombytta roller”. Jag visste inte att det fanns så många snygga tjejer i BAK. Modiga också! På vägen hem till mig var Conny och Micke i full mundering inne i affären och bunkrade öl. Ärligare brudar hade dom nog aldrig sett på Konsum. Festen finns dokumenterad bl.a. med färgbilder i KlubBAKtuellt nr 200, som utkom i mars 1992.

1991, Under trettonhelgen 1991 deltog BAK för sjätte gången i Djur- och Fritidsutställningen med fyra akvarier. Årets dragplåster var ett par praktfulla påfågelciklider. Utställningen var mycket fin och nettot av försålda lotter blev 5.000:- drygt.
På våren gjorde vi en utflykt till Kolmårdens nya tropikarium och säsongen avslutades med en brännbollsturnering med stövelkastning.
En inventering av fiskbeståndet hemma hos BAKarna under våren, 170 akvarier med 228 olika fiskarter fanns i drygt 22.000 liter vatten. Svärdbäraren var den vanligast förekommande fisken i BAKarnas akvarier.
I september tyckte jag att det var dags att släppa taget om ordförandeklubban efter 14 år. Roger hade aviserat att han inte kunde fortsätta som redaktör för KlubBAKtuellt och eftersom tidningen alltid legat mig varmt om hjärtat ville jag gärna ta hand om den igen. Conny tog över klubban och jag tror inte jag säger för mycket om jag säger att han var litet orolig.
SARF drog igång odlingskampanjen på allvar och på Akvariets Dag i Karlskoga i oktober förrättades prisutdelning. BAK kammade hem förstapriset i alla tre klasserna, dvs 1) högsta antalet poäng totalt, 2) högsta poäng per deltagande odlare och 3) flest odlare (procentuellt) per förening. Det är brukligt att den förening som står som värd för Akvariets Dag uppvaktas med presenter eftersom de ofta firar något slags jubileum. Karlskoga AF fyllde 50 år. BAKarna tänkte och tänkte men det blev ingenting. Men om ni har hört Martin Ljung så vet ni att det han kom fram till var ”cykelpedal”. Så det fick det bli! En förgylld sådan. Den monterades på en hushållspappershållare som Tyrone fick släppa till. Om Karlskogiterna förstod finessen med presenten vet jag inte, men i alla fall tyckte vi själva att det var väldigt kul!

På julfesten hemma hos mig var temat ”gamlingar”. Ni skulle ha sett Barbro! Om jag träffar Barbro när hon har blivit gammal, så lovar jag att hon kommer att se ut precis så där! Och Danne då! Töntigare gamling fick man leta efter. Båda tilldelades prist ”Best in Show”.

1992, Deltog i Djur- och Fritidsutställningen gjorde vi för 7:e gången i trettonhelgen 1992 med fyra akvarier. Nettot blev drygt 6.300:-. Att delta i utställningar är ju ett sätt att göra reklam för sig för att locka nya medlemmar till klubben. Föreningarnas Dag i Tyresö centrum är ett sådant mycket viktigt tillfälle för att visa Bollmoraborna att det finns en trevlig akvarieförening på orten. I mars 1992 gjorde BAK en lyckad insats med ett akvarium. Det resulterade i tre nya medlemmar.
Vid hempristävlingen våren 1992 videofilmade Ola ”Bergman” Åhlander och gjorde en mycket proffsig videofilm med musik.
I maj gjordes en ny resa till Utopia i Kalmar. Gänget fortsatte till Micke Linds sommarparadis på Öland där man övernattade. Tyvärr var jag själv inte med och kan inte berätta närmare vad som hände.
Akvarieåret avslutades med en kidnappning. I 50-årspresent skulle jag få något som vid tiden för födelsedagen fortfarande var hemligt. Det antyddes att jag skulle märka när jag fick presenten!?? En strålande junidag hände det. Min man Janne hade anmält mig till en golftävling, sa han. Jag, tävla i golf!? Med 54 i handicap! Han är inte klok! tänkte jag. Plötsligt drällde det av BAKare ute på gården. Vi ska ut och bada! sas det. Det var bara att hänga med. Men färden gick förbi både Flatenbadet och Eriksdalsbadet. Efter ett tag fick jag en bindel för ögonen men jag trodde mig förstå att vi var på väg mot Gröna Lund. Kul, tänkte jag. Jag älskar att åka berg- och dalbana. Men vad nu, vi åkte förbi Grönan!? Av någon anledning kom samtalet in på bungy-jump. 0 nej, inte det! Men slutet gott, allting gott. Det blev picknic i gröngräset med kyckling och vin och ett besök på Fjäderholmarnas akvarium. Tack för det!

På Akvariets Dag i Motala i oktober var det åter dags för BAK att ta hem samtliga priser i SARFs odlingskampanj. Tre nya vaser. 224 poäng hade vi lyckats skrapa ihop, 59 olika arter hade odlats och 56% av klubbens medlemmar hade deltagit i odlandet. Det höres en del gruff från andra föreningar angående Tyrones medverkan. Han var ju proffs, tyckte man. Men en artikel i KlubBAKtuellts juninummer presenterade klara siffror på att BAK hade vunnit även utan Tyrones medverkan. Några vidare kommentarer hördes inte efter detta.
På decembermötet 1992 hade vi långväga besök från Göteborgs AF. Ronny Stolt höll ett mycket uppskattat föredrag om växter på sitt oefterhärmliga sätt. Lite senare i december återgälldade BAK-arna GAFarnas besök och åkte till Göteborg och bjöd GAFarna på ett som vi tror kul möte. Bosse, Tyrone och Lotta gjorde resan tur och retur (98 mil) på kvällen! Micke, Barbro och jag åkte tåg till Göteborg. Marianne anslöt i Göteborg och efter GAF-mötet övernattade vi hos Lars Haara. Mycket trevligt!

En julfest hade vi förstås också hemma hos mig. 50-tal var det tänkt, men därav blev intet. Deltagarantalet var för fa så någon maskerad blev det inte. Men fest blev det förstås ändå. Roger är född lekledare och lekte gjorde vi så det knakade i köksbordet.

1993, Djur- och Fritidsutställning var det förstås som vanligt i Wasahallen. En konkurrent hade dykt upp - Sollentunamässan - och den konkurrensen märktes framförallt på de relativt låga besökssiffrorna. Även detta år deltog vi med ett akvarium vid Föreningarnas Dag i Tyresö centrum och det resulterade i två nya medlemmar.
Våren 1993 hade vi återigen långväga främmande: Åke Westlund och Ulf Paulsson besökte oss och Åke berättade om saltvattensakvaristik. På aprilmötet var det dags för ytterligare en långväga gäst - Michel Naert från Göteborg. Han bjöd på ett mycket uppskattat föredrag och en annorlunda frågetävling.

Snokålen fortsatte att mystifiera oss och hans identitet är fortfarande ett mysterium.
Flera långresor gjordes under året. En utflykt till en akvarieaffär i Västerås och en till riksstämman i Mölndal. Vi försökte också ordna en resa till Langelands akvarium i Danmark men den måste tyvärr inställas pga av för få deltagare.

1993 fyllde BAK 25 år och jubileet firades i oktober då vi åter igen arrangerade Akvariets Dag på Hotell Skogshöjd i Södertälje. Även denna gång blev det ett mycket lyckat arrangemang. Själv fick jag mottaga Akvariets Oskar med ordningsnumret 28, så att jag tyckte att det var en lyckad Akvariets Dag är väl inte så konstigt. Bosse Quiding har ju gjort sig känd för att inte vara speciellt kvackelmagad. Hans paroll - kan fiskarna äta det så kan vi. Sent skall han själv och Akvariets Dag deltagarna dock glömma den middagstallrik som Skogshöjds personal i maskopi med Mölndals AF serverade honom. Vid närmare skärskådande visade det sig att det rörde sig och krälade överallt på den läckert dekorerade tallriken.

Den här serien i sju avsnitt har naturligtvis inte kunnat återge allt roligt som vi har gjort under de första 25 åren i klubbens historia. Eftersom jag själv har varit med nästan ända från början (från 1972) har sammanställningen förstås blivit lite personligt vinklad men jag hoppas att ni haft överseende med det. Jag hoppas att de kommande 25 åren ska bli lika innehållsrika och roliga som de första 25. I höstas gick jag en kurs i bokbinderi och de första 25 årens verksamhetsberättelser finns numera samlade i en egenhändigt inbunden bok. Jag har förstås också bundit in ett par årgångar av KlubBAKtuellt åt mig själv.
Varav hjärtat är fullt talar munnen, eller pennan, kanske jag ska säga i detta fall. Jag vill också passa på att tacka alla BAKare som har ställt upp genom åren och varit med ordnat allt detta roliga.